Hållbar socionombemanning är här för att stanna

Hur det började

Jag började som socionomkonsult 2016, mitt under en pågående flyktingkris. Innan dess hade jag jobbat inom socialtjänsten i mer än tio år och såg rollen som socionomkonsult som det mest utvecklande som hänt i mitt yrkesliv. Jag hade aldrig tidigare känt mig så behövd, uppskattad och duktig på mitt jobb. Jag älskade det faktum att jag helt och hållet kunde fokusera på klientarbetet och få väldigt mycket positivt tillbaka. Min motivation och arbetsglädje gjorde att jag presterade långt över vad jag trodde att jag var kapabel till.

Väl på plats på socialkontoren var verkligheten en annan, och jag såg på nära håll en dubbelhet som jag inte tidigare upplevt. Inofficiellt var många tacksamma och välvilligt inställda. Men den officiella hållningen, som okritiskt återgavs i media, var att vi var ett nödvändigt ont och en tillfällig fluga.

På plats, bland chefer och ordinarie personal, sågs vi också i svartvitt. Inofficiellt, av både chefer och personal, blev jag hyllad, men officiellt sågades min yrkesroll ganska hårt. Det sades att det visserligen fanns duktiga konsulter, men deras kostnader överdrevs (kanske medvetet eller av okunskap) och ibland hävdades det att vi kostade tre gånger så mycket som en vanlig anställd.

Men det stora problemet, tyckte man, var alla konsultbolag som såg möjlighet att tillfälligt sko sig på socialtjänstens svårigheter. Det fanns inga bakgrundskontroller och man rekryterade allt som gick att få tag på. Stressade enhetschefer hade inte tid att göra bakgrundskontroller själva, så de förlitade sig helt på dessa bolag och blev ofta bortdribblade. Detta ledde till en allmän misstro mot bemanningsbolagen. Vi var ett nödvändigt ont och när behovet var över skulle branschen bekämpas och konsulterna lockas tillbaka till fasta tjänster.
Jag kände skuld och ställde mig ofta frågan: Är jag en del av lösningen eller av problemet?

Myten om konsultdöden

Efter flyktingkrisen valde många kommuner, främst på grund av bristande statligt stöd, att skära ned på konsultkostnaderna rejält. Det blev kännbart för konsulter och konsultbolag som inte tyckte om när saker och ting blev lite besvärliga. Många av dessa konsulter återgick till sina pensionärsliv, andra yrkesroller eller till sina kommunala anställningar som erbjöd dagpendling och större trygghet. Många kommuner, påhejade av media, ropade att konsultdöden äntligen var här och att de nu hade återfått en stabil verksamhet: Kom tillbaka alla konsulter, lämna det sjunkande konsultskeppet.

De flesta socionomkonsulter, inklusive mig själv, stannade dock kvar. Varför ska man sluta med något man älskar och är bra på? Branschen har sedan dess sett en stabil ökning år för år. Samtliga svackor har följts av återgång och fortsatt tillväxt. Men det hindrar inte att varje svacka kommuniceras som en framgång av den för tillfället gynnade kommunen, som väljer att mäta sin framgång i minskat behov av konsulter.

Trots snart tio års stabil ökning beskriver många fortfarande konsultrollen som en övergående fluga och som ett hot mot välfärden som ska bekämpas. Detta skapar en kollektiv skambeläggning: socionomkonsult är inget riktigt yrke, utan en tillfällig genväg.

Att rättfärdiga konsultrollen?

En ny avhandling från Göteborgs universitet analyserar hur socionomkonsulter legitimerar sitt yrkesval. Konsulterna pekar på att de gör det möjligt för socialtjänsten att fullgöra sitt uppdrag, bromsar kompetensflykten och driver fram bättre arbetsvillkor också för fast anställda. Avhandlingen är seriöst skriven och lyfter fram många intressanta och viktiga perspektiv; det har gjorts flera betydelsefulla studier på detta tema.

Jag slås emellertid av hur frågeställningarna är formulerade – talande för hur konsultyrket fortfarande behandlas. Socionomkonsulter behöver än i dag rättfärdiga och legitimera sitt yrkesval. Vi möter många som har arbetat som konsulter i mer än tjugo år och som alltså fortfarande behöver försvara sitt val. Många avhandlingar, uppsatser, studier och kommuner fortsätter ställa liknande frågor, med utgångspunkt att en socionom ska vara kommunanställd och att alla avvikelser ska studeras och bekämpas. Hoppet om att konsultyrket är en övergående fluga lever envist kvar.

Den här inställningen skadar kommunerna, klienterna och de seriösa bemanningsbolagen och socionomkonsulterna. Bolag som drivs av incitament att tillfälligt tjäna pengar frodas, vilket förstärker bilden av socionombemanning som en problematisk företeelse som bör bekämpas.

Kortsiktighetens förbannelse

Eftersom det finns en ingrodd tro om att socionombemanning är en övergående fluga hanteras den som ett tillfälligt ont med enda syfte att tillhandahålla personal till lägsta möjliga pris.

Det är inte svårt att konkurrera på lågt pris, och det är därför nykomlingar i branschen älskar denna typ av upphandlingar. Faktorer som främst påverkar priset är erfarenhet, trygghet och marginal. Enkelt förklarat vinner det bolag som kan tillhandahålla minst erfaren personal, som inte ställer krav på trygghet (kollektivavtal, tjänstepension, försäkringar) och lägger lägst marginal (på bekostnad av till exempel utvecklings-, kvalitets- och bakgrundskontrollarbete).

Detta leder till att man indirekt blir av med de erfarna yrkeskonsulterna till andra branscher, och de ersätts av oerfaren personal – som rekryteras direkt från kommunen. Ett klassiskt exempel på att skjuta sig själv i foten.

Slutsats

För att komma ur den här spiralen krävs andra insikter och avsikter i alla led:

• Socionombemanning är här för att stanna. När arbetet utförs av seriösa konsulter och bolag tillför den stort värde (exempel: stressade chefer slipper släcka bränder och kan i stället se över sin strategi och organisation).
• Samarbete mellan kommuner och seriösa bemanningsbolag, och deras representanter – för att reglera branschen. Ställ mycket höga krav på bemanningsbolag – bättre bakgrundskontroll, systematiskt arbetsmiljöarbete, kollektivavtal, auktorisation mm. 
• Långsiktigt arbete för att stärka socionomernas ställning på arbetsmarknaden och i kommunal verksamhet, så att även erfarna socionomkonsulter vill söka sig dit.

De som vinner på ovanstående:

• Kommunerna – stabil bemanning och färre kostsamma felbeslut
• Chefer och ordinarie personal kan stärka sin verksamhet i lugn och ro
• Klienterna möter mer kompetenta socionomer
• Seriösa konsulter och bemanningsbolag satsar på att leverera högsta möjliga värde 

Att kämpa för en hållbar socionombemanning ligger i allas intresse.