Lojalitet handlar om mod, inte tystnad

I många kriminella miljöer är ordet ”gola” laddat med skuld, rädsla och skam. Det är inte bara ett uttryck för att någon pratat med myndigheter. Det är ett anklagande, ett stämpelord, en varning till andra. Det används inte bara för att beskriva ett beteende, utan även för att kontrollera framtida beteenden. Att ”gola” är att bryta mot en outtalad kod, där lojalitet väger tyngre än rätt och fel. Tystnaden blir en osynlig valuta. Den som håller tyst ses som lojal, pålitlig, stark. Den som pratar är svag och farlig. En förrädare.

Mekanismerna bakom tystnaden är inte unika för den kriminella världen. De är mänskliga, sociala och de återkommer i många andra sammanhang; ibland där vi minst anar det. Tänk en arbetsplats inom vården eller inom socialtjänsten. En kollega gör ett misstag. Något blir fel i en insats, ett barn får inte det stöd det har rätt till, en omsorgstagare lämnas ensam för länge. Kanske var det stress, kanske bristande rutiner. Du ser det. Du vet att det borde lyftas. Men du tvekar.

Inte för att du inte vet vad som är rätt utan för att du börjar väga in allt det där andra. Kommer jag skapa konflikt? Kommer kollegan bli arg? Får jag några påföljder? Vad kommer chefen tänka? Tänk om jag överdriver? Tänk om det blir en massa stök? Det blir lättare att låta bli. Det är där de sociala processerna börjar ta över. Önskan om att inte skapa oro. Rädslan för att hamna utanför. Osäkerheten inför att vara den som bryter mönstret. Känslan av att vara illojal, besvärlig eller kanske till och med moralistisk. Plötsligt har vi återskapat samma struktur som i de tystaste miljöerna. En miljö där lojalitet betyder att inte säga något, där relationerna i arbetsgruppen blir viktigare än relationen till uppdraget.

Lojalitet är ett ord vi ofta använder med självklarhet, men sällan stannar upp inför. Det låter positivt. Att stå bakom, vara trogen, inte svika. Men lojalitet är inte detsamma som att hålla tyst, blunda för det som är fel eller undvika att ifrågasätta. Tvärtom. Rätt förstått är lojalitet att vilja det bästa för dem vi är lojala mot även när det innebär att säga ifrån. I arbetslivet, särskilt inom vård och socialt arbete, är vår lojalitet inte bara riktad mot kollegor och chefer, utan också (och kanske främst) mot uppdraget och människorna vi finns till för. Att vara lojal i praktiken kan därför innebära att rapportera ett missförhållande, att lyfta en svår fråga eller att sätta ord på något ingen annan vågat säga. Det är inte att gå bakom ryggen. Det är att stå upp för kvalitet, för värdighet och för ansvar. När lojalitet reduceras till tyst samförstånd förlorar den sitt värde. När den kopplas till mod, eftertanke och integritet blir den istället en av våra viktigaste professionella egenskaper.

Jag lovar dig som läser att jag ska bli bättre på att rapportera avvikelser och lyfta det som behöver lyftas. Vågar du ge mig samma löfte?

På återseende,

Joacim Järnsta