Socionomyrket, hållbarhet och framtidens välmående samhällen

Vad händer med ett samhälle som ständigt arbetar i krisläge och aldrig får tid att återhämta sig?

I mitt arbete som socionom möter jag människor i livets mest utsatta skeden. Inom ekonomiskt bistånd kretsar samtalen ofta kring ekonomi, trygghet och den omedelbara vardagens överlevnad. Det kan handla om hyror som inte kan betalas, om stress, oro och om att försöka få livet att gå ihop dag för dag.

Genom dessa möten blir det tydligt hur stora behoven är, och hur tung belastningen kan bli, både för individer och för de arbetsgrupper som ska stödja dem.

Rollen som socionomkonsult innebär att röra sig mellan olika verksamheter. Det ger ett värdefullt perspektiv på var bristerna finns, men också på hur utmattade många arbetsgrupper är efter lång tid av högt tryck och omfattande behov.

Ofta sätts insatser in först när situationerna redan är akuta. Arbetssätten präglas av att ständigt ”släcka bränder”. I det läget blir tillfällig avlastning, stabilitet och återhämtning centrala delar av konsultuppdraget.

Men samtidigt väcks en större fråga hos mig:
Vad händer när energin främst går till att hantera kriser, snarare än för att förebygga dem?

Långsiktighet som saknas, och vad det leder till

Genom mina erfarenheter blir det tydligt hur bristande långsiktighet och strukturella begränsningar inte bara påverkar individer och arbetsgrupper, utan samhället i stort. När återhämtning, relationellt arbete och förebyggande insatser ständigt får stå tillbaka skapas ett samhälle präglat av stress, otrygghet och kortsiktiga lösningar.

Med min bakgrund inom hållbarhets- och klimatfrågor funderar jag ofta över kopplingen mellan välmående samhällen och en välmående planet. För mig hänger de tätt ihop. Ett samhälle som sällan får andas kan varken vara socialt eller ekologiskt hållbart.

Socionomyrket och hållbarhet

Socionomyrket kopplas ofta till den sociala dimensionen av hållbarhet: jämlikhet, jämställdhet, inkludering och människors rätt till ett värdigt liv. Den ekonomiska dimensionen är inte heller sällan kopplat till socionomyrket, inte minst genom arbetet med ekonomiskt bistånd och strävan efter en skälig levnadsnivå.

Däremot kopplas socionomyrket mer sällan till ekologisk hållbarhet och socio-ekologiska perspektiv. Ett socio-ekologiskt perspektiv utgår från att sociala och ekologiska system är ömsesidigt beroende. Människors hälsa, trygghet och livsvillkor påverkas av faktorer som boendemiljöer, tillgång till grönområden, kontakt med naturen och möjligheter till återhämtning.

Samtidigt är socialtjänstens arbete ofta organiserat i stuprör, med fokus på att hantera akuta symtom snarare än bakomliggande orsaker. Här ser jag en tydlig koppling mellan förebyggande socialt arbete och framtida samhällsutmaningar, inklusive klimat- och miljöfrågor.

Vad skulle hända om vi tog den kopplingen på större allvar?

Mot ett mer holistiskt socialt arbete

Framtidens samhällsutmaningar kräver ett mer holistiskt synsätt, där människors välbefinnande förstås i relation till sociala, ekologiska och strukturella sammanhang. Socionomers kunskap om livsvillkor, strukturell utsatthet och välfärdssystem är inte bara relevant för social hållbarhet. Det är också relevant för hur vi bygger samhällen som håller över tid.

Här växer intresset för ekosocialt arbete, där miljö- och klimatfrågor integreras i förståelsen av sociala problem. Det handlar om att se individens välfärd och planetens hälsa som sammanlänkade, och om att utveckla hållbara strategier för lokalsamhällen inom planetens gränser.

Socionomens roll i framtidens samhälle

Socionomer bidrar redan idag till välmående samhällen. Men jag tror att vi behöver bredda bilden av hur och var detta bidrag kan ske. Som socionomkonsulter kan vi tillföra system- och helhetsperspektiv, synliggöra strukturella brister och skapa utrymme för återhämtning, både för individer, organisationer och samhället i stort.

I slutändan handlar det om att se socialt arbete, ekologisk hållbarhet och samhällsstruktur som delar av samma system. Genom att integrera dessa perspektiv kan socionomer inte bara lindra akuta problem, utan också bidra till att bygga långsiktigt resilienta, rättvisa och levande samhällen.

Samhällen där både människor och planeten ges förutsättningar att må bra tillsammans.

Maria Båld